Multilanguage

Jag glömde nämna att mina inlägg nu kommer vara på både svenska och engelska.
Svenska eftersom jag är svensk, men också engelska på grund av en sak jag förklarade i ett tidigare inlägg.
Just nu ser de ut som detta inlägg (svenskt över, engelska under, mindre etc), det är inte så fint, men det får vara så tills jag har kommit på en bättre lösning till det. Kanske kommer jag byta till att skriva bara på engelska i framtiden, det beror på.
I forgot to mention that from now on, my entries will be in both Swedish and English.
Swedish, since I'm Swedish, but also English because of a thing I explained in an earlier entry.
Right now, the entries look like this one (Swedish over, and English beneath), it doesn't look very good, but that's how I'll keep it until I've come up with a better solution for it. Maybe I'll switch to only English some time in the future, but it depends.

Depp

Jag vill lägga mig ner och dö.
Aldrig mer prata med någon.
Gömma mig från verkligeten och bara skrika.
I want to lie down and die. Never again talk to anyone. Hide from reality and scream.

Så känner jag just nu, men jag tycker inte att detaljer är så värst bra att gå in på på ett ställe där alla kan läsa det. Istället tänkte jag dela med mig utav lite låtar som man kan deppa till!
That's how I feel right now, but I don't think that I should get into details in such a public place as this. Instead, I'm going to share some songs that is great for moments like this!

Jag vet inte vad alla andra sätter sig och lyssnar på när de känner att de behöver gråta lite, ballader kanske? Mitt låtval vid sådana tillfällen är lite annorlunda. Genom tiderna har det varit många olika men många "funkar" fortfarande. Jag tänker ta dem i den ordningen jag hittade dem (så gott jag kommer ihåg):
I don't know what everyone else listens to when they feel like they need to cry, probably ballades? My choise of music when I feel like this is kind of different. There has been many different songs but many of them still "works". I'm going to list them in the order I found them (if I can remember):

Double lariat. Det är viktigt att man läser den engelska texten, för alla låtarna. Just när jag hittade denna låten kände jag att jag inte visste vad jag ville, jag var borta och kände mig väldigt begränsad och ensam och visste inte om jag kunde hitta tillbaka till mig själv. Grät mig till sömns med denna. Det var ganska länge sen dock. Det finns många versioner, typ pianoversioner etc. men det var ändå originalet jag bölade mest till.
Double lariat. It's important to read the subs, for all the songs. When I found this song I felt like I didn't know what I wanted, I was lost and felt limited and alone and I didn't know if I'd find myself again. I cried until I fell asleep while listening to this. It was some time ago though. There are many versions, like piano versions ... but I cried the most to the original.

Servant of Evil. Historien är hemskt sorglig och det finns fler låtar i samma serie, lyssnar man på alla vet man vad som hänt. Basically, det är två syskon - den ena, tjejen, är prinsessa och hennes bror gör inget annat än allt för att göra henne glad, till slut går det så långt att han avrättas istället för henne. Seriöst, läs texten, jag bölade inte kort efter att låten hade börjat, första gången jag hörde den.
Servant of Evil. The story is so terribly sad and there are more songs in the same series, if you listen to all of them you'll understand this one better. Basically, there are two siblings - one of them, the girl, is a princess and her brother does nothing for himself but only to make her happy, and in the end he's being executed instead of her. Please read the subs, I started crying shortly after he started singing, even the first time I heard it.

Soundless Voice. Jag vet inte vad det är med den men den här bölar jag fortfarande till varje gång jag hör den, den är för mig kopplad till ganska många dåliga minnen som alla dyker upp igen när jag hör den.
Soundless Voice. I don't know what it is about it, but I still cry to this one every time I hear it. For me, it's connected with lots of bad memories that all come back when I hear it.

Rolling Girl. Det finns många sätt att tolka låten men jag har alltid tolkat det som att den personen det handlar om, försöker och försöker men blir aldrig accepterad och fastnar i en cirkel av självhat och självdestruktivitet. Jag kände mig seriöst precis likadan när jag hittade denna låten och fastän den, om man inte såg videon eller läste texten till den verkar ganska glad är den så sorglig.
Rolling Girl. There are many ways to interpret this song, but I've always thought it is about a girl, who keeps trying but no one accepts her, and she's stuck in a circle of selfhate and selfdustructivity. I felt just like that when I found this song and even though it seems like a pretty happy song, if you haven't seen the video or read the lyrics, it's so sad.

Campanella. Originalet är också väldigt sorgligt, det handlar om en flicka som plötsligt inte längre kunde träffa sin kompis. Hon vet inte var han har tagit vägen och letar efter honom. Innerst inne vet hon nog att han är död, men hon vill inte inse det ... det här är en pianoversion av den, som då är extra sorglig om man vet handlingen till låten.
Campanella. The original is also very sad, it's about a girl who suddenly can't meet her friend anymore. She doesn't know where he went and searches for him. I think she actually knows that he's dead, but doesn't want to accept it. This is a piano version of it, and well, it's extra sad if you know the whole story to the original.





Jag har fler, men de är inte alls så sorgliga om man inte befann sig i den situationen jag gjorde då jag hittade dem, så att de liksom är kopplade till massor dåliga minnen och händelser.
Nu tänker jag sätta mig och lyssna på dessa. Högt. Jag vill inte prata med någon.
I have more, but they're not as sad for everyone else, since they're connected with bad memories and experiences for me.
I'm gonna listen to all of these songs now ... loudly. I don't want to talk to anyone..

Skoldans

Idag samlades alla nior från 5 (?) olika skolor för att dansa på Cupolen.
Är glad att inte alla kom dit i jeans och t-shirt liksom, men det hjälpte inte direkt eftersom jag och Phiim gick i lolita. Jag såg ut såhär:
Today, all the ninth graders from 5 (?) different schools came to dance at Cupolen.
I'm happy that not everyone showed up in jeans and t-shirt, but it didn't really help since Phiim and I went there in lolita. I looked like this:

Jag ville verkligen inte dansa, dels för att jag ... 1. Trodde att hatten skulle flyga av ... 2. Trodde att hela peruken skulle flyga av! 3. Trodde att kjolen skulle flyga upp och man skulle se mer än vad man behövde ... och 4. Att jag skulle ramla för mina skor är sjukt komplicerade att gå i.
I really didn't want to dance, because I ... 1. Thought the hat would fall off ... 2. Thought that the whole wig would fall of! 3.Thought that the skirt would fly up and that people would see more than they needed ... and 4. That I'd trip and fall since my shoes seriously are complicated to walk in.

Till slut sprang det fram en kille till mig plötsligt och frågade om jag ville dansa ... jag fick panik på en gång, sa nej om och om igen, men till slut drog han ut mig ... / puttade Phiim ut mig, hela mitt huvud snurrade just då, jag var för nervös för att kunna tänka. Han drog mig långt bort till ett ställe där alla kunde se oss och började dansa trots att ingen annan gjorde det ... för musiken hade inte ens börjat än. Samtidigt ropade han "YES! Jag fick dansa med henne! Kolla!" och "Nu ska vi vinna!" (det var en danstävling just då). Han var så positiv att jag inte kunde hjälpa att skratta, men det var så pinsamt att jag också mest stod där och skrek just det, och att jag bara gjorde bort mig ... men det hjälpte inte, han var ju sjukt positiv och bara fortsatte dansa. Modigt ...
Then, a guy suddenly ran up to me and asked if I wanted to dance ... I panicked and declined over and over again, but in the end, he dragged me out there (and Phiim pushed me out there) ... my head was spinning and I was too nervous to think. He went to a place were everyone could see us and started dancing even though no one else did, 'cause the music haden't even started yet. He was yelling "YES! I got to dance with her! Look!" and "We're gonna win!" (it was a dance compitition). He was so positive I couldn't help but to laugh, but it was so emberassing that I mostly just stood there and yelled that, and that I was just making a fool out of myself ... but it didn't help, he was so positive about it all and just kept on dancing. Brave ...

En del tog bilder (både väldigt direkt men andra också diskret) och vi är ganska säkra på att vi såg en som satt och smygfilmade oss ...
Some people took pictures (both very directly but for others, also discretely) and we're pretty sure we saw someone filming us ...

Och så klart, när jag kom hem, så berättade min mamma (hon är lärare på en annan skola som också var där denna kvällen) att hon hade pratat med så många som ville bjuda upp oss ...
Förövrigt hade hennes elever inte alls trott på att jag var hennes dotter först. Kanske är för att hon har svart hår, svarta glasögon, svart smink och svarta kläder. Sen hade de trott att våra peruker var vårt riktiga hår, och hade frågat hur vi hade lyckats få det ... åh, om det bara var mitt riktiga hår ♥ Mitt riktiga är ju hälften så långt och rosa.
And of course, when I got home, my mom told me (she's a teacher at another school that also was there tonight) that she had talked to so many that wanted to ask us to dance ...
And her students didn't believe that I was her daughter at first. Maybe because she has black hair, black glasses, black makeup and black clothes. And they had thought that our wigs were our real hair, and had asked how we got it ... oh, if only it was my real hair ♥ My real hair is half the lenght and pink.

Skola, skola, skola ...

Imorgon har vi religionsprov.
Jag tycker att religion är ett ganska onödigt ämne. Är man inte religiös tycker jag inte att man ska behöva läsa på om alla religioner. Och om man nu är religiös kanske man kan lära sig om sin religion i t.ex. kyrkan, om man nu är ... t.ex. kristen.

Enligt mig är det bara en massa gamla "historier" som blivit ... stora? Det är svårt att förklara, men ja, ateist som man är liksom.
Och det gör det väldigt svårt för mig att bry mig alls om Muhammed, Moses och alla de där ...

Men jag ska ändå gå och läsa på om judendomen om 20 minuter. Islam läste jag på igår. När jag läser texter brukar jag somna mellan varje mening, men jag har kommit på hur jag kan göra för att undvika det! Jag läser texten högt ... i en rolig dialekt. Jag somnar inte och det jag läser fastnar faktiskt. Jag känner att jag kan allt om Islam liksom, fastän jag bara har läst igenom det en gång. Tumme upp~!


På onsdag är det "skoldans". Alla nior i ... fyra? skolor ... tror jag? ... ska samlas, och dansa. Om man vill, vill man inte får man sitta vid borden runt och prata. Tycker det är bra att man inte behöver dansa då, men tydligen var dansen ändå obligatorisk på träningen.
Vi gick till gympasalen halv ett och vi var faktiskt med och dansade till början. Så gjorde dansinstruktören det jag hade fruktat, hon bad alla att ta ett steg åt en sida och byta danspartner. Jag och Phiim reagerade direkt på samma sätt - vi sprang ut därifrån.
Först kom vår gympalärare och sa åt oss att i alla fall titta på, om vi inte ville dansa. Så det gjorde vi, vi stod och tittade på. Sen skrev dansinstruktören åt oss att hoppa in och dansa. Hon trodde nog att vi hade kommit dit sent, så jag tänkte inte mycket på det ...
Sen såg vår mentor oss. Hon sprang direkt fram och sa åt oss att hoppa in och dansa. Vi sa att vi inte ville dansa, speciellt eftersom vi behövde dansa med andra - vi har båda lite (eller ganska mycket) socialfobi. Hon fick direkt anfall och skrek "VADÅ VILL INTE? Det är obligatoriskt! Ni måste!". Hur kan de tvinga oss att dansa? På vilket sätt är det på något sätt lärande att hoppa omkring i en cirkel? Jag fortsatte säga att jag inte ville, jag trodde hon skulle förstå att det var min blyghet & socialfobi och inte bara dumhet. Till slut var hon så arg på oss att hon tvingade oss att gå och plugga istället.
Eftersom dansen var på idrottlektionen borde det ju vara gympaläraren som bestämmer vad man ska göra om man inte vill dansa. Men nej, vi fick dra oss ut och sätta oss i "växthuset" och plugga.

Efter ett tag - jag hade faktiskt pluggat lite - så kom vår dumma kurator in. Eftersom hon inte fick nån kontakt med oss (vi är ganska trötta på henne vid det här laget) så satte hon sig och läste hela häftet plus boken högt för oss. Vi lyssnade helt enkelt inte på henne men hon verkade ju inte fatta det. Till slut gick hon, för att hon skulle på möte. Hon är helt enkelt så dum, jag förstår inte hur hon kan vara kurator, när hon inte förstår nånting.
Jag är ständigt deppig, visar det nästan aldrig, har socialfobi och massa andra grejer som hindrar mig från att kunna tala öppet med folk eller vara social helt enkelt, ingen vet helt hur jag är men det är så svårt att förklara precis allt att jag inte ens försöker.
Men hon förstår såklart inget av det, och det kan jag ju inte klaga på henne för eftersom jag inte säger något alls, problemet är att hon tror att hon förstår, och sitter och pratar med mig som om hon var helt säker på hur saker och ting är. Precis som vår gamla hemkunskapslärare som sa "jag vet vad som är där, men du behöver inte dölja det, ingen här kommer bry sig" när jag skulle dra upp ärmarna på tröjan för att diska. Våra lärare är dumma.

Papper och penna

Nu har min blogg-paus bestämt blivit för lång.

Jag har inte gjort något speciellt under de senaste dagarna, jag har helt enkelt bara inte orkat blogga, ens göra något speciellt på datorn alls. Jag har varit ganska oaktiv på nästan alla sidor jag är medlem på denna veckan.

Jag är tillbaks mest för att jag fick något slags "ryck". Igår så mådde jag riktigt dåligt, och låg i 5½ timme i sängen från klockan 6 på morgonen och hade jätteont i magen. Så fort det var över så fick jag världens lust att göra grejer. Ville fräscha upp både mitt rum och mig själv (mitt rum var hemskt stökigt och jag var hemskt oduschad), jag ville rita, jag ville ta itu med alla de projekt jag har igång ...

Det blev helt enkelt så att jag inte gjorde något av det dock. Blev ganska besviken på mig själv, eftersom den känslan får jag inte ofta. Jag hade kunnat städa mitt rum - och jag hade inte känt att det var något påtvingat eller onödigt, utan jag hade gjort det med stort engangemang och passion. Här ordbajsar vi vackra ord ser du. Jag hade kunnat sätta mig ner och rita utan att behöva tvinga fram ideér.

Åh, på tal om att rita, jag kom på att jag måste rita två hästar tills på måndag. Har skjutit upp det i säkert ett par månader och ljugit för de som skulle få teckningarna att de VAR klara, jag bara lyckades aldrig hitta dem när jag väl kom ihåg att ta med dem. Det är en lång historia, basically, jag hatar att rita grejer jag blivit tvingad till och jag blir aldrig klar med dem då. Men jag hatar också att behöva undvika ett gäng tjejer varenda minut i skolan och jag tror den avskyn är större än den för att tvingas rita, så jag ska ta mig i kragen och göra det helt enkelt. Imorgon.

Blev lite besviken på mig själv, att jag inte gjorde det då jag verkligen ville det. Så jag sitter just nu med papper och penna framför mig, ska dra igång ett projekt jag velat påbörja länge - rita en bild för varje lolita-stil. Jag börjar självklart med sweet ♥ (oja, jag är beroende av lolita).

Nåt inte kan få ur huvudet är en sak som hände på engelskalektionen idag.

Igår, då jag var sjuk, hade varje elev skrivit en berättelse på ett A4, man fick en början att fortsätta på. Början slutade med "and the door opened again.", och jag vet att jag skulle följt det med nåt så lame som "she looked over her shoulder and saw ...", eftersom jag har noll kreativitet. Klassens bästa i engelska (innan har läraren sagt att han och jag var lika bra) hade skrivit något så interessant som "the familiar squeaking noise pierced her mind like a bullet" - då ser ni varför jag sa att hon har sagt det, och inte längre. Jag tror bestämt att vår lärare har ändrat sig, att han definitivt är klassens bästa i engelska. Var i helsike fick han det ifrån? Jag blev lite avundssjuk eftersom jag inte gillar när folk plötsligt är mycket bättre än mig på nåt. Ja jag är sån. I vilket fall, så är det nästan lite tur att jag inte har skrivit min än, för nu vet jag att jag behöver göra mycket bättre ifrån mig än mitt vanliga "skriv på och tänk inte mycket på detaljer, din engelska är så gott som flytande och du får MVG hur som helst". Sättet han skrivit på, visar ju sjukt mycket bättre än mitt vilket ordförråd man har. Han hade skrivit hela berättelsen som en riktigt författare, jag vet inte ifall jag och läraren kanske var de enda som var chockade över hans begåvning.

Blir han inte författare blir jag nästan lite sur.

Waste of talent ...

/Mayu