Papper och penna

Nu har min blogg-paus bestämt blivit för lång.

Jag har inte gjort något speciellt under de senaste dagarna, jag har helt enkelt bara inte orkat blogga, ens göra något speciellt på datorn alls. Jag har varit ganska oaktiv på nästan alla sidor jag är medlem på denna veckan.

Jag är tillbaks mest för att jag fick något slags "ryck". Igår så mådde jag riktigt dåligt, och låg i 5½ timme i sängen från klockan 6 på morgonen och hade jätteont i magen. Så fort det var över så fick jag världens lust att göra grejer. Ville fräscha upp både mitt rum och mig själv (mitt rum var hemskt stökigt och jag var hemskt oduschad), jag ville rita, jag ville ta itu med alla de projekt jag har igång ...

Det blev helt enkelt så att jag inte gjorde något av det dock. Blev ganska besviken på mig själv, eftersom den känslan får jag inte ofta. Jag hade kunnat städa mitt rum - och jag hade inte känt att det var något påtvingat eller onödigt, utan jag hade gjort det med stort engangemang och passion. Här ordbajsar vi vackra ord ser du. Jag hade kunnat sätta mig ner och rita utan att behöva tvinga fram ideér.

Åh, på tal om att rita, jag kom på att jag måste rita två hästar tills på måndag. Har skjutit upp det i säkert ett par månader och ljugit för de som skulle få teckningarna att de VAR klara, jag bara lyckades aldrig hitta dem när jag väl kom ihåg att ta med dem. Det är en lång historia, basically, jag hatar att rita grejer jag blivit tvingad till och jag blir aldrig klar med dem då. Men jag hatar också att behöva undvika ett gäng tjejer varenda minut i skolan och jag tror den avskyn är större än den för att tvingas rita, så jag ska ta mig i kragen och göra det helt enkelt. Imorgon.

Blev lite besviken på mig själv, att jag inte gjorde det då jag verkligen ville det. Så jag sitter just nu med papper och penna framför mig, ska dra igång ett projekt jag velat påbörja länge - rita en bild för varje lolita-stil. Jag börjar självklart med sweet ♥ (oja, jag är beroende av lolita).

Nåt inte kan få ur huvudet är en sak som hände på engelskalektionen idag.

Igår, då jag var sjuk, hade varje elev skrivit en berättelse på ett A4, man fick en början att fortsätta på. Början slutade med "and the door opened again.", och jag vet att jag skulle följt det med nåt så lame som "she looked over her shoulder and saw ...", eftersom jag har noll kreativitet. Klassens bästa i engelska (innan har läraren sagt att han och jag var lika bra) hade skrivit något så interessant som "the familiar squeaking noise pierced her mind like a bullet" - då ser ni varför jag sa att hon har sagt det, och inte längre. Jag tror bestämt att vår lärare har ändrat sig, att han definitivt är klassens bästa i engelska. Var i helsike fick han det ifrån? Jag blev lite avundssjuk eftersom jag inte gillar när folk plötsligt är mycket bättre än mig på nåt. Ja jag är sån. I vilket fall, så är det nästan lite tur att jag inte har skrivit min än, för nu vet jag att jag behöver göra mycket bättre ifrån mig än mitt vanliga "skriv på och tänk inte mycket på detaljer, din engelska är så gott som flytande och du får MVG hur som helst". Sättet han skrivit på, visar ju sjukt mycket bättre än mitt vilket ordförråd man har. Han hade skrivit hela berättelsen som en riktigt författare, jag vet inte ifall jag och läraren kanske var de enda som var chockade över hans begåvning.

Blir han inte författare blir jag nästan lite sur.

Waste of talent ...

/Mayu